Tänker på det här med puzzel. Vilket motiv är det perefkta för ett puzzel? Hur många bitar bör det vara? Det är nog en fråga som tål att diskuteras. Men vad jag egentligen tänker på nu är segling. Hurvida är människan egentligen skapad för att färdas på sjön? Har det blivit en naturlig del av vår instinkt? Är det något gammalt i det som lever kvar sedan tidigare i evolutionen? Folk som börjar med att färdas så på sjön tycks ju vilja vara kvar i skutan. Då man färdas på sjön är det viktigt att ha mat för alla sinnen. Komprimerad mat som kan hålla en både vaken och sovande. Kaloribomber i kakformat. Då plats är en lyxvara då man färdas i båt. Gäller även att lära sig när och under vilka omständigheter du ska ta olika typer av kost. Fråga dig själv: kaffe på morgonen, kaffe vid regn eller sol? Nubben, när och var? Alltid? Nejdu, det är inte möjligt för du drunknar då. Om du inte har turen att lyckas ramma någon annan båt och bli räddad av din ofrivillga måltavla. Allt beror på väder och vind på öppet hav. Eller? Jag vet inte... Jag är blott en amatörseglatt. Har aldrig suttit bakom rodret på något större än små amatörbåtar. Men min dag ska nog komma... En dag har jag arbetat mig upp så jag kan inhandla en rejäl skuta. Som jag då kommer att fylla med kakor och bahagelser från alla världens delar. Kommer ge mig ut på havet... Folk kanske kommer att se mitt brev som jag lämnar, eller så kommer de och tar farväl. Kommer att segla rakt ut där på ålderns höst och kommer nog knappast att återvända till Piteå den dagen. Kanske tar jag norrut, kanske söder. Sedan kanske jag tar öst eller väst. Så länge packning räcker kanske jag seglar. Eller så avbryter jag då jag hittar ett ställe som tycks tilltala mina sinnen till frid och stannar där för att bosätta mig bland några getter eller renar. Livet behöver inte vara så mycket märkvärdigare än så då man blir gammal och vill ge sig av.
Ne skojar bara. Hoppas att folk förstår det. Har inte direkt några såna planer :) Tänker leva vanligt civiliserat och ta hand om mina nära och kära tills jag dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar